Nur är det färdigt. Eller nja inte än men jag har bestämt mig. Jag slutar.

Jag kan inte fortsätta med det när jag mår så dåligt över det.

Även om jag älskar det. Men det är bättre att göra något intressant och må bra eller hur?

Jag klarar inte det här.

Jag är inte den som ger upp lätt, vore jag det så skulle jag inte finnas längre.

Men jag klarar inte det här, och inte på grund av att det är jobbigt utan av andra orsaker. Det gör det hela ännu värre, att behöva sluta för omständigheter runt omkring.

Jag klarar inte det här.

Jag är inte den som ger upp lätt, vore jag det så skulle jag inte finnas längre.

Men jag klarar inte det här, och inte på grund av att det är jobbigt utan av andra orsaker. Det gör det hela ännu värre, att behöva sluta för omständigheter runt omkring.

Jag klarar inte det här.

Jag är inte den som ger upp lätt, vore jag det så skulle jag inte finnas längre.

Men jag klarar inte det här, och inte på grund av att det är jobbigt utan av andra orsaker. Det gör det hela ännu värre, att behöva sluta för omständigheter runt omkring.

Jag klarar inte det här.

Jag är inte den som ger upp lätt, vore jag det så skulle jag inte finnas längre.

Men jag klarar inte det här, och inte på grund av att det är jobbigt utan av andra orsaker. Det gör det hela ännu värre, att behöva sluta för omständigheter runt omkring.

Jag klarar inte det här.

Jag är inte den som ger upp lätt, vore jag det så skulle jag inte finnas längre.

Men jag klarar inte det här, och inte på grund av att det är jobbigt utan av andra orsaker. Det gör det hela ännu värre, att behöva sluta för omständigheter runt omkring.

En gränslös värld för oss och alla andra, där varje litet liv ska va' en vän

För alltid ska vi tillhöra varandra, i ett kretslopp utan slut.

Jag hade förstått om det var någon annan, det hade jag.

Men med tanke på vad tanken bakom hela saken är, så är jag förvånad. Trodde inte man kunde behandla människor så.

"Vi är helt öppna för diskussioner" - ja jag märker det. Jag har bett om en sak, EN SAK!, och ni säger nej direkt- Utan att höra varför, eller ens försöka förstå varför.

Kan ni inte ens ta upp det med själva problemet först, innan ni stänger dörrn helt. Och om jag säger att jag ordnar det, kan ni inte då diskutera med mig först hur jag ordnar det. Innan ni säger att jag inte gör det?

Jag hade hoppet kvar, att medkänslan inte dött helt. Men nu vet jag inte längre.

Den verkar ha dött, tillsammans med allt annat.

Förståelsen för hur andra människor har det, empatin. den är borta.