Även om jag är i ett rum fullt av människor så känner jag mig ensam.

De förstår inte hur jag tänker, hur dåligt jag mår ibland. 

Och när jag nu, faktiskt har erkänt för honom* att jag inte mår bra, att mitt mörker håller på att hinna ikapp mig så tar han mig inte på allvar. Eller det kanske han gör men inte allvarligt. 

 Då skämtar och skrattar han bort det. 

Han har svårt för allvarliga saker, det vet jag men jag räknade med lite mer stöttning än  så.

 Så nu känner jag mig än mer ensam, ensam med mina tankar och med ett mörker som lurar runt varje hörn och bara väntar på att ta mig. 

 Jag är så trött, och jag vet att det beror på min ständiga kamp mot mörkret. Folk förstår inte, vissa undrar varför jag är så trött som kan sova ut nästan varje dag, men de förstår inte. Jag flyr, nästan mer när jag sover, och det gör att jag aldrig sover ordentligt.

 Ensam, i ett mörker i flykt från ett annat. 

 

Wizy

12 december 2008 22:44

Kanske lite onödig kommentar, men läste några av dina blogginlägg oh du kan ju t.o.m sätta ord på sorg, inte läst många bloggar som fått så bra (kan man ens kalla det bra när det igentligen bara är dina känslor?) "deppiga inlägg"

/Wizy

http://www.wizy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...