Idag är en sån där dag då inget egentligen känns bra. 

 Jag sitter och kollar på ett foto som får mig att drömma mig bort till en tid då jag var helt lycklig. En tid då jag hade henne hos mig, och hennes varma kramar runt omkring mig. Jag känner fortfarande hennes doft, jag känner hennes värme. Hur kan man komma ihåg det? Det är 12 år sen nu, som hon gick bort och jag var inte gammal alls. Hur kan jag fortfarande minnas, hur kan jag fortfarande sörja? 

 Jag har ingen bra förklaring, och det tror jag inte att man behöver ha. Den förklaringen går inte att finna. 

 

Wizy

13 december 2008 13:40

Svar: Good. Ja, det är väl lite därför man skriver helt om hur man mår ... Så man märker att man inte är helt ensam.

Ta hand om dig. ^^

/Wizy

http://wwww.wizy.bloggagratis.se

 

becka

13 december 2008 19:21

hur gammal är du?

http://awhitesnowangel.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...