Just nu mår jag så otroligt dåligt.

Det är faktiskt så att jag kommit till en punkt då jag återigen funderar på om det är värt att leva. 

 Jag som trodde att mitt liv skulle gå bättre och bättre nu, och så ställer den personen som jag älskar mest i världen till det för mig. 

 Han växlar beteende och verkar inte veta vad han vill längre. 

Detta gör mig frustrerad, arg, ledsen och besviken. 

För mig kommer "vi" som första prioritet, jag skulle offra mycket om jag visste att det skulle gå ut över oss. 

Men för honom verkar inte jag vara den första prioriteringen. Vi bor inte långt från varandra, och plötsligt ska vi inte kunna träffas på en vecka?!

Och ingen av oss ska resa bort direkt, så det har inte med det att göra. Men det är ju han som prioriterar bort att träffa mig. 

Ibland mår jag så dåligt, men jag älskar honom för mycket för att vara utan honom. Jag säger ifrån, men det verkar inte som att det går in. 

 Måste ta en rejäl funderare på om jag är beredd att komma i andra hand tills han har bestämt sig för vad han verkligen vill.