Jag trodde jag var bra, att jag släppt mina demoner bakom mig. Men på något sätt har de ännu en gång hunnit ikapp mig.

Jag vet inte vad det är som gör det, jag är ju lycklig egentligen. 

Varför ska jag då må så dåligt i mig själv för tillfället? 

Det är ju den här tiden på året som jag brukar hitta mig själv igen, efter dne mörka, kalla vintern. 

Men i år verkar det som att det är nu jag tappar mig själv igen. Jag är inte deprimerad, men borta på nåt sätt. 

Jag känner mig lycklig, men borta på samma gång, förstår ni?

 Jag kämpar och kämpar och hoppas att hitta en ljuspunkt, och ibland tror jag att det funkar, men sen faller jag tillbaka. Jag känner mig jagad, av mitt mörker.  Jagad, utan att kunna springa ifrån det. Som att det alltid ligger bakom mig och väntar på rätt tillfälle att gripa tag i mig och göra så att jag blir förlorad för alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...