Sitter här för mig själv, något jag egentligen inte ska göra.

För när jag är själv så kommer tankarna.'

 Tankarna om att avsluta allt, och inte bry sig mer.

Jag känner mig rädd, och vilsen. Trots att det borde vara så att mitt liv är underbart nu.

Kan jag inte bara vara nöjd och få må helt bra?

Jag saknar någon.

Inte henne, alltså Bibbi, eller jo henne saknar jag alltid.

Men det är någon annan, som det känns som att jag glömt bort, eller som har glömt bort mig.

 Jag saknar en värme jag inte kan placera, en röst jag inte känner igen, ett hjärta som bultar i samma takt som mitt eget. Vem är det? Du finns där inom mig och runt omrking mig,men varför kommer jag inte på vem du är?

Varför känns inget som händer mig verkligt just nu?

Varken de bra eller de dåliga sakerna?

Det är inte mitt mörker som är tillbaka, för det är jag som är här.

Men ingenting känns verkligt, känns som att jag slungats in i en parallell värld som bara är på låtsas.

Som att vad jag än gör så finns det inget som verkligen händer eller spelar roll.

Finns ingen som kan röra mig i min egna lilla verklighet.

Men jag lever ju ändå mitt liv, jag vet vad jag gör och det är jag själv som gör alla val.

Jag är lycklig ibland, faktiskt lycklig på riktigt den här gången. Jag är ledsen ibland, precis som alltid.

Jag vänder mig inåt vissa stunder, känner mitt mörker omsluta mig med sin "kalla" värme.

Men jag låter det inte ta mig!

Men varför känns det inte verkligt?