Jag väntar. Väntar på att jag ska må bra, riktigt bra. Så bra som jag borde göra.

Det är inte så att jag vill ändra något, för jag vet att om jag får vara mitt "riktiga" jag så älskar jag mitt liv just nu.

 Men det är det där mörkret som hotar i bakgrunden. Som följer minsta rörelse och är beredd att slå till. Jag försöker kämpa, allt vad jag kan. Men det är inte lätt, för trots att jag vet hur det var så längtar min kropp på något sätt ändå tillbaka. Kan inte riktigt förklara, men min kropp vill vara där.

Inne i mörkret, omsluten av värme som man inte kan få någon annanstans. Men jag vet, mitt psyke och min själ vet att det inte är bra. Att jag inte trivs, att jag vill kunna styra min kropp av mina egna tankar.

Så det är bara att fortsätta kämpa, och hoppas att jag är tillbaka på banan snart.

 

becka

15 november 2008 16:02

Du skriver bra, du klarar det!

http://awhitesnowangel.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...