Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rädd att försvinna, sluta känna och fastna i mörkret igen.

"Jag undrar när du kommer

släppa taget

låta mig gå

bli fri

Du har haft mig

alldeles för länge

jag räknar mig fortfarande

som din

och jag vill inget hellre än

att du ska tröttna

lämna mig

överge

Jag vill kunna gå 

den lyckliga vägen

utan att du alltid

drar ned mig igen

jag känner hur ett steg fram

alltid leder till att jag halkar tillbaka

du står alltid där

bakom hörnet

kikar fram och

kastar dina skuggor över mig

som för att visa

att makten är i dina händer

Jag är bara en bricka i ett spel"

Hur kan någon människa fånga en annan människas känslor så väl. Även om man inte varit med om samma sak eller pratar om samma sak, så kan känslorna vara så lika. Känns bra att man inte är ensam. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...

Ja ute skiner solen och sommaren är på väg med stormsteg. Men inne i min själ, är det bara mörker.  Nu när jag brukar lysa upp och må som allra bäst, egentligen.  Men i år är något annorlunda, och jag känner mig borta. Borta från omvärlden på ett sä...