Nu har jag vågat ta steget, i alla fall ett smygsteg.

Jag berättade om en sak, som jag varit så rädd att berätta om.

Men än är det så mycket mer som jag har att säga. Men det får vänta lite nu.

Har tagit ett stort steg som erkänt att något är fel nu.  Att jag inte mår 100% bra, men jag gör så gott jag kan. Jag lever mitt liv som jag borde, men orkar inte allt jag vill göra.

Men det blir bättre och bättre dag för dag. Haha var tvungen att ta in en låt där.. 

 Har hemligheter som tynger mig, men vågar inte erkänna. Även om jag vet att det inte är farligt att göra det.