Nu har jag vågat ta steget, i alla fall ett smygsteg.

Jag berättade om en sak, som jag varit så rädd att berätta om.

Men än är det så mycket mer som jag har att säga. Men det får vänta lite nu.

Har tagit ett stort steg som erkänt att något är fel nu.  Att jag inte mår 100% bra, men jag gör så gott jag kan. Jag lever mitt liv som jag borde, men orkar inte allt jag vill göra.

Men det blir bättre och bättre dag för dag. Haha var tvungen att ta in en låt där.. 

 Har hemligheter som tynger mig, men vågar inte erkänna. Även om jag vet att det inte är farligt att göra det.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...