Jag saknar henne. Så otroligt mycket. Varför fanns hon inte kvar längre. Jag har fortfarande hennes kärlek och stöd, trots att hon inte längre finns.

Men jag tror att jag hade behövt henne hos mig längre.

De som undrar varför jag kallar mig bibbisficka, det är henne jag saknar. Bibbi, jag var hennes flicka. Egentligen hette hon Birgit, men ingen kallade henne någonsin det.

Jag var hennes lilla flicka, inget kom emellan oss. Vi hade och har fortfarande ett band som står emot allt, till och med döden.

Natten hon dog kom hon till mig. Satt vid vårt köksbord och log mot mig. Men varför log hon? Varhon glad att försvinna? Ville hon inte vara kvar hos mig? Men det är hon, jag känner hennes närvaro. Känner hennes hand mot min kind ibland. Hennes famn om mig när jag är ledsen. Ibland vet jag inte om jag inbillar mig. Men ibland är hon verkligen här. 

Men jag vill att hon ska vara här igen. Hon hade kunnat leva 20 år till. Men så togs hon ifrån mig. Jag var så liten, jag behövde henne längre. När man har den person som betyder mest för en hos en, ska man inte få ha den personen längre än åtta år då?

Jag har fått saker efter henne, och de säger "du var ju hennes lilla flicka".

Ja jag vet!! Varför kan hon inte vara här hos mig då!??! 

 

Du vet vem

25 april 2008 07:42

Jag fattar hur du känner... Men nu säger jag till dig som du sa till mig... Hon finns alltid med oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...