Jag har kommit fram till en sak.

Jag tar inte åt mig av vad andra säger, inte mer än man borde göra. Som att t.ex ta kritik på ett konstruktivt sätt o.s.v

Visst kan jag reagera om någon säger nåt elakt om mig, men det är ingenting som förstör min självkänsla eller så.

Det som gör att jag mår dåligt vissa stunder är jag själv. Jag förvrider saker i min hjärna och intalar mig själv något helt annat.

Visst står jag upp för mig själv och tror på mig själv. Det är inte där problemer ligger.

Ska jag vara helt ärlig, så är jag inte helt säker på vad jag gör, som gör att jag mår dåligt. Allt jag vet är att det är ag själv som gör det. Andras "elaka" åsikter bryr jag mig inte om. De får tycka vad de vill om mig, jag ändrar mig inte. Visst kan jag vara inställsam ibland, men ibland kan det behövas för att nå ett mål. Och så länge jag inte sårar någon så är allt okej, eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...