Hur kan jag, en levande människa som har människor som bryr dig om egentligen, känna mig så tom? Så bortglömd och så ensam.

Det känns som att ingen verkligen bryr sig om vad jag gör utan att de som frågar bara gör det för att de känner sig tvingade.

Jag har fått höra, att jag är någons största förebild och alltid kommer vara det. Hur är det möjligt? Jag tycker inte att jag är en bra människa.

Jag får också höra att jag är smart, engagerad och vet vad jag vill. Varför? Ibland är jag den dummaste personen som existerar, jag orkar inte ta tag i nåt och jag känner mig mer kluven än nåt annat.

Visst har jag många bollar i luften, men känner inte att jag är värd det berömmet jag får. Jag kan ta beröm, om jag känner att den är riktigt förtjänad.

Många vet vem jag är, många har sett mig i lokaltidningen. Andra på tv där jag medverkat i två olika program. Och det är alltid nån som frågar; "Visst var det du som var med i ....?" "- ja det var jag"

Men nej, allt är falskt. Det är i alla fall så det känns.

Jag vet att jag inte är det, men ibland känns det så.

Som om jag skulle försvinna så skulle ingen ens bry sig, vissa skulle t.o.m skratta.

Det känns som att jag bara är i vägen ibland. Som om vissa bara vill att jag ska försvinna. Speciellt en person; Ska skriva om en händelse som händer väldigt ofta.

Vi äter middag tillsammans och jag sitter kvar när bordet börjar dukas av. Han som dukar av det tar bort allas tallrikar utom min! Sen börjar han ta bort skålarna och allt annat på bordet. Skull det vara så att jag mot förmodan sitter kvar när det är borta, då kanske han kan förmöda sig att ta bort min tallrik också.

Men hallå! Det är inte så att jag inte kan ta bort min tallrik själv, självklart kan jag det och gör det oftast. Utan det är själva grejen, att utesluta någon. Jag känner mig väldit åsidosatt, eftersom det inte bara är en gång det har varit så.

Men om vi har gäster, då är han snabb att duka av även min tallrik, vill väl inte visa det inför annat folk.

Det värsta är att hon inte verkar märka något. Men jag känner mig verkligen utesluten, när han kan ta bort allt annat och sen kanske han kan ta bort min tallrik och glas också.