Det värsta är inte att jag jagas av ett mörker.

Något som är värre, och nästan värst är de egoistiska j*vlarna rent ut sagt, som alltid ska må dåligt och alltid ha uppmärksamhet och tröst.

De som inte ens mår dåligt på riktigt, utan som bara säger det för att få uppmärksamhet.

Och här står jag och försöker gömma mitt mörker, för jag vill inte tynga över det på någon annan, som ändå inte förstår.

Och ändå ska dom här ta all min kraft, ta all min energi. Inte för att jag låter dom göra det, men det är dit de vill.

Jag har börjat ignorera vissa, vilket inte heller bra. För tänk den dagen de faktiskt mår dålit och jag inte ens bryr mig om att titta på dem. Jag vill inte vara sån.

Men jag orkar inte ta hänsyn till allt och alla längre, jag får inte visa att jag mår dåligt. De som vet om mitt mörker, de bryr sig inte. Skulle jag verkligen vara nere så är allt de säger, kan inte du le eller?

Nej inte just nu, men det vågar jag inte svara. Då skulle jag väl få höra.

Så då åker ett ännu falskare leende upp, för att dölja mitt mörker, och dölja mitt första falska leende.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...