Jag må spela glad och trevligt utåt.

Ingen skulle tro mig om jag berättar om de tankar jag tänker.

"du som alltid är så glad, alltid ett leende på läpparna" skulle de säga.

Men bakom det där leendet gömmer sig så mycket smärta, över gårdagen,idag och även morgondagen.

Jag har så många tårar som vill ut så jag vet inte när jag orkar börja.

Men om jag ska se något positivt i det hela så är det att, om man alltid är glad dör själen.

 Man måste ha nedgångar, för att kunna känna glädje.

Men om det gått så lång tid sen man kände äkta glädje, att man tror att hjärtat torkat ut, hur ska man då känna glädje? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...