Varför ska de krångla till allt?

Kan de inte bara lyssna och ta till sig. Det är ju de själva som valt att vara med, då får de väl ordna så att de kan vara med helt?

Säger jag att de här kakorna ska bakas då är det väl bara att baka dem två kakorna vi bestämt? Inte börja tjata om att de vill göra annat.

Och säger jag en tid, då är det den som gäller. Jag har gett dem utrymme, men de kan inte få hur mycket som helst. Hur ska det gå för dem senare i livet då? Om jag säger en sak så är det den som gäller! Det är som ett jobb, får man en tid ska man vara där den tiden. Det som är runt omkring får man helt enkelt fixa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...

   Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...

   Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst.  Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...

   Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig?    Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...

   Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det?   Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...