Direktlänk till inlägg 12 februari 2008
Jag vet att jag fortfarande har hela livet framför mig men ändå kan det hända att jag blir avundsjuk på dem som är fem-sex år yngre än mig. Och vad jag skulle ge mycket för att vara där igen. Det är jättekonstigt.
Men jag tror att det är för att jag är rädd. Rädd för vuxenlivet, rädd för livet som kommer mot mig i 110. Jag vet inte om jag är redo för det än. Visst jag fyller snart 20 år, men måste man vara redo för det?
Hittade en text i en bok för ett tag sen. Jag började gråta när jag läste den, och det kändes faktiskt bra trots att det var smärtsamt. För det betydde att jag kände, någt jag tvivlat på under ett tag. Men jag känner, men jag är fortfarande rädd, rä...
Jag undrar ibland om jag verkligen lever? Alltså intwe som att lever jag mitt liv, utan helt konkret lever jag verkligen? Eller är mitt liv nån form av dagdröm som egentligen inte händer, nåt som egentligen aldrig äger rum utan som bara finns i m...
Det är inte många som vet, och de som tror de vet, de vet nästan minst. Varför kan ingen bara förstå? Varför kan ingen bara komma fram till mig och rädda mig genom att visa att de förstår? Men det finns det nog ingen som kan göra. Hur jag hela mi...
Kanske är det inte meningen att jag ska må bra? Kanske ska jag alltid vara på jakt från ett mörker som jagar mig? Alla har väl nåt de ska göra med sitt liv, och min uppgift är att fortsätta fly mörkret, att fortsätta kämpa, att fortsätta leva. ...
Ja det känns riktigt tungt nu, men jag kan inte visa det utåt. Jag vet inte varför, men jag får ändå ingen förståelse. Jag har ju inget att må dåligt över för tillfället, så varför gör jag det? Jag känner mig vilsen, trött och dyster. som att ja...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
|||||
|