Det känns som att det går åt rätt håll.

Som att det blir bättre, även om det inte är bra.

 Vad ska man göra när man inte längre orkar kämpa? Jag kämpar vidare ändå. 

För vad skulle hända annars? Hur mycket skulle jag inte förlora, bara för att jag inte kan berätta vad som är fel? 

Ingen förstår när jag förklarar, och när det redan är för sent, när jag är nere i mörkret, då kan jag inte förklara. För då är det inte jag som lever. 

Är det någon som förstår?